Säsongen är över..
Det där gick ju inte enligt planen. Var igår tokladdad för att göra ett bra resultat, känslan var riktigt bra. Upp för startbacken kändes det oförskämt bra, gick med i täten utan att ta i så mkt. Sen kördes det på i ett högt tempo, men låg bra med i klungan och försökte spara energi. In i första lilla stigpartiet låg jag med bra. Sprack av lite bakom mig där, men dom anslöt rätt snabbt på följande grusvägar. Kände ingen panik över att behöva ligga i spets på klungan, bar liksom så lättåkta partier att det inte skulle spricka av. Då händer det som inte ska få hända, en åkare som ligger i mittsträngen tycker att han ska ut i hjulspåret. Hinner tänka att han måste ju inse att han inte får plats, sen blir jag prejad rakt ner i gruset. Går ca 45knyck här, så det smäller rätt bra!! Då denna åkare väger 30 kg mer än mig också så har jag ingen chans, blev även prejad av honom på billingeracet.. När jag studsar upp från gruset av första smällen ser jag att benet pekar helt fel från mitten av låret, får panik och skriker allt jag kan!! En av åkarna i klungan stannar och cyklar tillbaka till mig, han visar sig jobba som brandman och ser till att hjälpa mig med allt. Han stannar i dryga 20 min tills ambulansen kommer, vet inte vem han var, men ett jättestort tack ska du ha!!
Har otroligt ont där jag ligger, faktiskt aldrig varit med om nått liknande. Dom skulle prova vända mig men då slocknade jag av all smärta, så fick ligga kvar på sidan. När ambulansen kom kunde dom droga ner mig och lyfta in mig, men mardrömen jag hade där av alla droger var inte att leka med...
Inne på sjukhuset fick jag ligga i några timmar i väntan på operation, så inte jätteroligt ut med felställningen jag hade på benet. Men gick inte dra till så länge jag var vaken, gjorde för ont. Vid 19 blev jag opererad, tog dryga 2h då det var ett riktigt fult brott. Lårbenet hade splittrats strax under höftkulan, så blev ihopskruvad och nu ligger jag och har ont igen. Gissar att dom varit rätt brutala mot benet, så lär nog ha ont ett bra tag..
Fick igår besök av Robert Österling, hade med tidningen och godis. Men framförallt fick jag sällskap ett tag, härligt att det finns människor som bryr sig så pass mkt :-) Även min åkkamrat var förbi med saker och en annan Lycksele bo som körde här igår, så kände mig nästan uppvaktad :-)
Idag hoppas jag få prata med läkaren så jag får mer info om vad som ska hända, hur jag ska ta mig hem mm
Sen är det ju bara att inse att denna sommar kommer jag få köra rehabilitering... Hoppas verkligen det går få till benen så pass att man kan komma tillbaka till denna form, känns riktigt surt nu!!
Kommentarer
/Martin Nilsson
Hoppas verkligen att du orkar komma tillbaka. Bara det läker ihop som det ska går det säkert fint och snabbt då du är tränad som få.
Blir dock förbannat när man hör att det är samma cyklist som varit vårdslös två tävlingar i rad. Får man någon att gå omkull på stig eller grusväg i hög fart går det sällan bra även om terrängen är gynnsam.
Följer dig på bloggen och du inspirerar verkligen med ditt kämpande med träningen där uppe!
Hoppas verkligen du kommer igen snart!
/TT
Men har man god fysik så läker det bra.
Hur länge måste du vara kvar i Falun? Jag är hemma med dottern så du får höra av dig om jag kan göra något (köpa nått eller så).
/Henrik
Vill samtidigt passa på att tacka de personer som stannade, larmade och hjälpte till i samband med olyckan. Det är dessa personerna som är de sanna hjältarna som offrar sitt eget lopp och mål för att hjälpa en person i nöd.
Mvh David (sjukvården Långa Lugnet)
Att inte själv kunna bestämma över sitt öde när man lagt ner så pass många timmar av slit och uppoffringar är rent ut sagt för jävligt.
Tråkigt att man alltid behöver vara på sin vakt när man åker LL och särskilt när man ligger i större klungor med folk man inte känner så väl.
Nu ska jag inte säga att det alltid är så men jag tycker man kan se ett mönster i att de som oftast gör de värsta omkörningarna i en större klunga och skapar oro oftast är dem som droppar av först. De går redan där och då på övertid...
Låt oss nu hoppas och tro att din resa inte tar slut här utan att du med styrka och motivation reser dig upp och kan cykla vidare!
Hur i helsike kunde du landa så illa att lårbenet gått av, måste ju varit i sjujäkla smäll.
Krya på dig
Just nu skulle jag mentalt inte klara av att köra i en klunga igen, men får se nästa år har det känns då.
Hoppas att allt läker som det ska, så du inte får några framtida men.
Jag ringer dig någon dag framöver, för jag förstår att du inte lär dyka upp i Hammarstrand i augusti.
Krya på dig nu och lyssna på din kropp så du inte gör något förhastat.
Flemming
Men vi får höras.